Medberoende kan vara självdestruktivt
- Lotta Gustavsson
- 10 sep.
- 2 min läsning
Det finns en tydlig koppling mellan medberoende och att själv utveckla destruktiva beteenden. När man lever i medberoende präglas vardagen ofta av att anpassa sig till andra, förtränga sina egna behov och bära ansvar som egentligen inte är ens eget. Medberoende är i grunden en form av självdestruktivitet, eftersom man ständigt offrar sin egen hälsa, sina känslor och behov för någon annans skull. När den inre smärtan inte får uttryck kan den ta sig ut på mer synliga destruktiva sätt. Det skapar en inre obalans som kan leda till självdestruktiva mönster.
Så här kan det visa sig:
1. Självförsummelse
Man sätter andras behov först och negligerar sina egna.
Sömn, mat, återhämtning och egna känslor prioriteras bort.
Leder ofta till utmattning, depression eller fysiska symtom.
2. Självkritik och skuld
Man blir hård mot sig själv, kritiserar sig när man inte ”räcker till”.
Skuld över att inte kunna ”rädda” den andre driver självdestruktiva tankar.
Man kan börja tro att man inte förtjänar må bra.
3. Flyktbeteenden
För att hantera smärtan kan man ta till destruktiva strategier: överarbete, kontrollbehov, mat, alkohol, shopping, sex, spel eller skärmtid
Flykt lindrar kortsiktigt men förvärrar lidandet långsiktigt.
4. Självuppoffrande relationer
Man dras ofta till relationer där ens behov inte möts.
Man vill hjälpa och rädda andra människor, man ställer upp och kan känna sig utnyttjad.
Kan stanna i destruktiva eller osunda förhållanden eftersom man känner ansvar eller rädsla för att bli övergiven.
5. Inre tomhet och självdestruktiv känsla
När man inte kan vara sig själv kan det kännas som att man inte blir sedd och bekräftad i relationer.
Ensamhet.
Tomheten kan uttryckas genom självskadebeteende, riskbeteenden eller en oförmåga att ta hand om sitt eget liv.
6. Känslomässig otrygghet
Konstant stresspåslag leder till oro, ångest och ibland depression.
Man söker trygghet utanför sig själv istället för att bygga den inifrån.
Kommentarer